Längs sjön Ärlångens nordvästra strand finns Sturefors naturreservat som är en av Östergötlands allra värdefullaste ekmiljöer. Dessa miljöer är ett riksintresse för naturvården, kulturminnesvården och friluftslivet. Reservatet karaktäriseras av öppna betesmarker, ekhagar och ädellövskog i ett odlingslandskap med mycket gamla anor. Dess hagmarker och lövskogar är både vackra och rymmer ett rikt djur och växtliv.

I reservatet finns säkert fler än 100 ekar med en diameter större än en meter. Förutom ek finns här gott om lind, lönn och hassel men också många andra trädslag som asp, lönn, lind, sälg, körsbär, rönn, vildapel och enstaka granar och tallar. Buskskiktet är rikt och domineras av hassel men även t.ex. skogstry, nypon, olvon, en och hagtorn förekommer.

Sturefors eklandsskap
Foto Pia Nyberg

Grova, murkna och ihåliga ekar tillsammans med grova aspar, granar, tallar och andra trädslag samt grov död ved av olika trädslag skapar förutsättningar för ett mycket rikt insektsliv. I området finns bland annat läderbagge, ekoxe, mulmknäppare, skeppsvarvsfluga, stekelbock, gulröd smalhalsbock, träjordmyra och ett flertal mycket sällsynta grävsteklar. Fågelfaunan är art- och individrik med förekomst av bl.a. mindre hackspett, stenknäck, gröngöling, kattuggla och skogsduva. Reservatet utgjorde den sista kända häckningsplatsen för mellanspett i landet. Den sista häckningen skedde 1981 och den sista observationen i landet skedde inom området i feb­ruari 1982. Kvar finns en mängd skyddsvärda lavar, svampar och vedlevande insekter knutna till ekarna och andra gamla lövträd. Inte mindre än 93 nationellt eller regionalt rödlistade arter har hittats i reservatet! Däribland ekoxe och ädelguldbagge samt kärnticka och tårticka.

Längs sjön går den gamla vägen mellan slottet och Sundsbro vid Ärlångens utlopp. Idag erbjuder den ett fint promenadstråk genom hagmark med många praktfulla ekar. Skogen breder ut sig över bergshöjderna medan mellanliggande lertäckta partier betas. Förr var de lägre partierna slåtteräng och skogsdelarna betesmark. I skogen hittar vi på många ställen en typisk lundfloramed vårärt, lungört, trolldruva och sårläka. I östbranten är den stora lunglaven ovanligt talrik och växer framförallt på äldre mossklädda lönnar. Från berget i norr är det fin utsikt över Ärlången som är en av kommunens större sjöar. Vattenkvalitén är god och här lever den sällsynta och hotade aspen. Fältskiktet är i skogspartierna i huvudsak av örtrik typ med dominerande lundgröe, liljekonvalj, hässlebrodd samt vit- och blåsippa. På torr mark dominerar piprör och på berghällarna är tulkört vanlig. Lundfloran är väl utbildad i de brantare partierna med trolldruva, vippärt, vårärt, lungört, sårläka och underviol. Sällsynt förekommer även lundbräsma, desmeknopp och långsvingel. I de öppna hagmarkerna finns bitvis en värdefull hagmarksflora med bl a brudbröd, darrgräs, gullviva, hirsstarr, jungfrulin, knägräs, prästkrage, skogsnäva, smörboll, svinrot, ängsskära, ängsvädd, vårbrodd, stor blåklocka, gökärt och grönvit nattviol. En del partier i hagmarken är gödselpåverkade med arter som brännässla, hundkex, veke/knapptåg och älggräs.